6 månader

Och vips så har vår glada skitunge blivit ett halvår. Och som hon förgyller vår vardag med sitt näst intill konstanta leende, högljudda snackande (med oftast endast vokaler) och sin nöjda tillvaro. Hon älskar mat (riktig alltså) och att äta – dock är hon lika ”kräsen” som sin bror var och vägrar barnmatsburkar. Hon grimaserar när man försöker med både gröt och välling också men där tänker jag inte ge upp. Barnmatsburkarna där emot är inget jag tänker lägga någon energi på – jag skulle också välja hemlagad mat alla dagar i veckan framför smaklös, vattenutspädd puré. Hon äter just nu tre riktiga mål om dagen – frukost, lunch och middag. Ammar lite däremellan som typ mellis + en sen kvällsamning och en tidig morgonamning. Hon har absolut ingenting emot flaska eller ersättning och jag börjar känna mig redo att släppa amningen nu men det är med en stor portion vemod och en liten portion bekvämlighet som jag ändå håller fast fortfarande. Vill på ett sätt inte att den fina perioden ska vara över men samtidigt känns det som att jag borde passa på medan hon är samarbetsvillig.

Hon började ju förflytta sig framåt för en månad sedan drygt men vi har då pratat några få centimetrar innan hon gett upp av frustration. Frustrationen har hållit i sig sedan dess – ett jävla gnäll när hon legat på golvet – fram till för en vecka sedan då hon knäckte koden på riktigt. Och samma sekund hon tog de där riktiga krältagen så upphörde allt gnällande. Det var liksom som en pusselbit som fattades för henne. Nu väntar jag bara på att hon ska börja försöka sätta sig upp – jag anar tendenser så frågan är bara när det lossnar. Hon är fortfarande en riktig mammagris och är klockan efter 18:00 blir hon asarg när Nicklas tar henne. Måste därför finta henne när jag ska iväg på tex kvällsträning. Ikväll fick jag se till att hon var glad och nöjd (efter att Nicklas försökt ta henne och det slutade med panikskrik) sen lägga henne på golvet med massa leksaker för att slutligen sakta backa därifrån medan Nicklas satte sig där för att leka med henne. Verkade funka för allt hade varit lugnt medan jag var borta.

Men, om man bortser från att hon är mammig på kvällen så är hon generellt fortfarande jordens nöjdaste och gladaste unge. Hon bara liksom finner sig i allt, uppskattar allt och alla och är liksom glad om hon får vara med bara. Ni skulle se lyckan i hennes ögon när hon får ”vara med Jessie och leka” – han sitter och leker, icke inkluderande, bredvid henne, men, bara att få observera honom och nästan få känna på hans leksaker duger mer än gott åt henne. 6 månaderskontrollen i måndags gick hon igenom med massa lovord – måttbandet visade 67 cm och vågen 8125 g.

Tack för de rikaste 6 månaderna i mitt liv. Jag vet att det är en galen värld – men bättre än innan du var här <3

64E04DAF-63E2-40B0-AA58-75D845A2314B

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>