Hissar segerflagg

Dag 5 i sjukstugan och jag vågar nog nästan hissa segerflagga – vi har besegrat vinterkräksjukan, till slut. Fy fan säger jag bara, hitta ett vaccin mot skiten och jag kommer stå först i kön och betala miljarder. Vilket jävla helvete! Vi har alltså legat kräksjuka precis hela familjen sen i lördags – jag började natten mellan fredag och lördag (ja, jag som aldrig varit riktigt magsjuk). Trodde resten skulle klara sig då hela lördagen och natten till söndag passerade utan att fler insjuknade. Men, söndag mitt på dagen tog det fart. Förts Jessie, några timmar senare Jamie (jag trodde amningen skulle skona henne, men icke) och slutligen började  Nicklas sent söndag kväll. Tack och lov har vi ju varit en ”fräsch” vuxen hela tiden. Sen att kalla mig fräsch när jag inte fått i mig annat än vatten och blåbärssoppa på över ett dygn är väl en överdrift men jag behövde iaf inte springa på toaletten.

Men vilken jävla teamwork vi kört ändå jag och Nicklas. En vända spydde Jamie och Jessie nästan samtidigt. Nicklas satt med Jamie över hinken när jag kom in i rummet. Jag satte mig bredvid och klappade och lugnade då hon (som ändå älvan vid att kräkas) inte gillade denna form av kräkfest alls. Medan vi sitter med Jamie vid hinken tittar jag upp på Jessie i soffan och han sitter och sväljer och sväljer och sväljer. Jag tar Jamie och säger åt Nicklas ”bakom dig, när som helst, fort fort fort” och Nicklas tar hinken (Jamie har precis kräkts klart) och ställer upp den i soffan för att fånga Jessies spya på sekunden.

Och så här har vi hållit på. Tagit hand om barn, tvättat 1 miljard tvättmaskiner, skurat 1 miljard gånger, spritat precis hela hemmet, skrubbat sönder händerna osv osv. Vi fick några bakslag med Jamie då jag var lite för ivrig med att ge henne mat så hon överskottsspydde två gånger och jag fick börja om med miniamningar trots att hon var hungrig och svinarg. Jessie hade hög feber igår och körde en vägra-alvedon-spya på eftermiddagen (alltså, en liten med bara alvedon och vatten). Efter en supp i rumpan käkade han middag med god aptit och efter det har febern inte kommit tillbaka. Vi har sovit som ett gäng klubbade sälar i natt, min första natt med sömn sen natten mellan torsdag och fredag.

I måndags grät jag i misären. Jag såg absolut inget ljus i tunneln. Nicklas mådde illa igen och sov bara (blev inget av det tack och lov) och båda barnen var missnöjda och grät. Jag hade absolut ingen energi själv – var inne på dygn tre med vatten och blåbärssoppa och kroppen skrek efter mat men det fanns liksom inte tid eller ork att fixa något. Ville bara ringa efter hjälp men det är ju ingen som vill komma och hjälpa till där pesten bor. Tacka fan för mamma och pappa alltså (och Angelina som faktiskt erbjöd sig att åka ärenden <3). Blåbärssoppa, resorb, handsprit och ytdesinfektion levererades i lördags. Mer blåbärssoppa, resorb, glass och blöjor i måndags och sen en apoteketbeställning igår.

Igår började allt ändå kännas som vanligt – vi åt frukost, lunch och middag och energin var uppe hos oss alla (utom Jessie då). Jag kunde öka på Jamies alla mål och hon fick behålla allt (tack och lov) och idag vågar jag nog som sagt hissa segerflaggan. Kommer se helt annorlunda på det här med att tvätta händerna efter det här. Jag har ju varit rätt kaxig med mitt ”jag blir, peppar peppar, aldrig magsjuk” och sa det senast i torsdags. Man kan ju säga att jag fick äta upp det och sen kräkas ut det, big time. Och sett till team-worket med Nicklas dessa dagar – det känns som att om man kan ta sig igenom en vinterkräksjuka ihop kan man fan ta sig igenom vad som helst <3

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>