Måndagar <3

Måndag är ju inte direkt känd för att vara veckans mest peppande dag kanske, snarare tvärtom – den motigaste jävla dagen av alla sju. Du är liksom inte längre ifrån kommande helg än när du vaknar måndag morgon. Men, för oss har måndagarna nu blivit veckans kanske bästa dag. Vi har nämligen förlängt helgen genom att även Nicklas är hemma föräldraledig. Han har massa dagar kvar på Jessie och har kört halvdagar varje måndag sen Jessie började förskolan i april -16 men nu när Jamie kom bestämde vi oss för att verkligen ta en extra familjedag – måndagar.

Lördag-söndag är oftast fullspäckade vare sig man vill eller inte. Alla andra är lediga och det känns som att man försöker maxa dessa dagar med umgänge och annat man bara måste passa på att göra ”när man är ledig”. Måndagarna däremot känns verkligen som bara vår dag – de flesta som vi annars umgås med jobbar som vanligt och i och med att vi aktivt valt att vara hemma just denna dag tillsammans ser vi till att inte planera något på annat håll denna dag.

Igår var nog bästa måndagen hittills. Vi kom upp hyfsat tidigt tack vare två morgonpigga ungar (Jamie brukar annars kunna sova länge), käkade frukost i lugn och ro och kollade lite barnprogram innan vi klädde på oss och gick ut i krispiga 8 minus. Vi tog oss upp till Kårstaskolan där några av byns eldsjälar spolat en helt perfekt is över hela fotbollsplanen (så fin is att Kåres bandylag spelade match där i lördags) för att åka lite skridskor. Efter kanske 30 minuters åkning ihop med Kårstaskolans alla ungar gick vi hem för att slänga i oss lite lunch innan nästa äventyr väntade. Jessie fick dra en nap i bilen medan Nicklas uträttade ett ärende i Arninge – därefter styrde vi bilen mot Sportsclub i Vallentuna och deras simhall för att bada. Jessie var helt lyrisk – han älskar att bada och vi hade mer eller mindre hela undervisningsbassängen (som är varm) + plaskpoolen helt för oss själva. Bubbelkoppen fick vi dela lite med de få motionssimmare som var där. Men, över lag tvärlugnt i simhallen och Jamie fick göra sin pooldebut. Hon var lika faschinerad som sin bror så det blir väl en liten fisk av henne också snart.

Efter nästan 90 minuters bad var ungarna helt färdiga (Jamie höll på att somna i bubbelbadet) och vi begav oss hemåt, stannade bara till på Ica för att hämta vår matkasse (familjekasse, 5 middagar för 4 pers varje vecka – klockrent). Väl hemma mös jag med barnen framför brasan/TVn medan Nicklas lagade mat. Snacka om att man behöver tanka kvalitativ familjetid – jag känner mig alltid så lycklig efter våra måndagar. Alla andra dagar kantas ju av vardagsstressen eller för den delen helgstressen men måndagarna blir alltid så kravlösa och harmoniska.

FBB79DC9-DAF0-4BD4-B0AC-FB0069D09EB4

4 månader

4 månader blev hon förrgår, min lilla skatt, och det firade vi med BVCbesök och vaccin. Hon växer så det knakar – 7330 g tung och 62 cm lång. Det är 1,3 kg och 3 cm på 1,5 månad. Vi har börjat tacka av stl 62 som hon verkligen bara ångade förbi. Hann knappt börja använda de kläderna förrän de började bli trånga och korta. Köpte ett nytt paket blöjor i stl 3 förra veckan också men insåg att även dessa är historia nu. Blir nästan stressad över hur fort hon växer.

4 månader innebär att det är dags för lite smakportioner. Jag har inte bråttom här alls, tänker att jag gör som med Jessie – när hon kan sitta någorlunda själv börjar vi med grötportioner och lite puréer. Tills dess får hon nöja sig med att smaka från mitt finger. Hittills har hon fått smaka på Schwarswaldtårta, coleslaw och potatissallad – allt har varit succé och hon har nästan blivit förbannad när hon inte fått mer. Jag har en känsla av att hon kommer ha ett helt annat matintresse än vad Jessie har/har haft. Han har aldrig varit särskilt road av mat och är det fortfarande inte – tror Jamie landar i precis raka motsatsen.

Allmänt så leker livet med bebis på fortfarande. Hon är jordens nöjdaste unge även om hon börjat protestera lite mot att man lämnar hennes synfält nu. Vi provade mata henne med flaska för första gången för några veckor sedan och det har funkat hur bra som helst, hon har till och med fått prova ersättning som hon slukat utan vidare (hör kanske ihop lite med det jag nämnde ovan). Flexibiliteten ökade genast några hack tack vare detta! Nu har jag gärna henne med mig på det mesta ändå men det är skönt att veta att det funkar och vi försöker underhålla med ett flaskmål om dagen (urpumpat då).

Hon har börjat skratta så där fantastiskt så det knyter sig i halsen på mig av kärlek. Hon är så gott som alltid glad. Hon vaknar alltid med ett leende eller för den delen väcker mig med ett. Hon kan liksom ligga och småsparkas och snacka för sig själv på morgonen och så fort jag slår upp ögonen och tittar på henne så ler hon det bredaste hon kan. Jessie var precis likadan. Hon sover fortfarande som Törnrosa själv hela nätterna med max ett matbreak (där hon verkligen bara äter snabbt och somnar om). På självaste 4 månadersdagen nattade vi både henne och Jessie uppe för första gången och där låg dom och sov ihop som två änglar hela kvällen <3 Hon har blivit en fena på att greppa saker och stoppa dom i munnen (på gott och ont, nu gäller det att hålla koll efter smådelar till Jessies alla leksaker) och hon har precis hittat sina fötter som hon nu gärna ligger och drar i och det är ju bara för jävla gulligt.

Det känns verkligen som att hon börjar hänga med mer nu – hon är liksom inte bara med fysiskt utan verkligen med. Tittar fokuserar när man pratar och försöker själv göra sig hörd. Hon älskar Jessie – hon kan titta på honom läääääänge, väldigt utforskande och faschinerat och samma där, alltid med ett leende – som att hon verkligen vill ställa sig in hos honom. Jag tror även att han fått upp lite nya ögon för henne – som att han också märker av att hon är med på ett helt annat sätt. Idag, när jag diskade vände jag mig om för att kolla läget i babygymmet där hon låg. Då hade han gjort henne sällskap och låg bredvid och gav henne olika leksaker och mumlade på i någon halvmonolog/konversation – ja, då värker hjärtat av kärlek.

Det ska bli spännande att se nu när/om hon knäcker ål-koden. Jessie ålade ju omkring från ca 4,5 månad och det känns som att faktiskt hakar på det. Inga egentliga tendenser att faktiskt komma framåt än men man ser hur hon funderar och provar när man lägger något framför henne. Hon har däremot fattat att hon kan förflytta sig genom att rulla hon ligger ju aldrig kvar där man droppar ner henne. Ja, ni märker – jag skulle kunna skriva en bibel om allt som händer med denna lilla människa. Det är precis lika coolt den här gången som med Jessie <3

1F803243-C696-46A4-86DD-A995634593F0

2017

2017 gick till historien som ett av det bästa åren hittills i mitt liv. Vi fick bästa tänkbara start med ett positivt graviditetstest den 2/1 men det var nog det enda positiva med första månaderna av året. Resten av dem kantades av dels gravidgrejer som ovisshet, hjärtklappning, brutal trötthet och illamående men också en fruktansvärd stress pga husletande, visningar och budgivningar som aldrig gick vår väg. När vi fick Nicklas morfars cancerbesked kändes det som att det nog inte kunde bli motigare, mörkare eller tråkigare. Det kunde det och det gick fort. 4 veckor efter beskedet om cancern gick Nicklas morfar bort. Den 20/2, 7 dagar innan Jessies 2 års dag och vi hann aldrig berätta för honom om hans kommande barnbarns barn. Han var en fantastisk människa och jag är så ledsen över att han aldrig fick träffa Jamie. Men, på ett sätt känns det ändå lite fint – att en generation ”lämnar plats” åt en annan, när en stjärna släcks tänds en annan – ja, ni fattar.

B457FAB0-7316-4661-B98B-51CE6293AA7D

Den 27/2 fyllde våran prins 2 år och av en slump (eller ödet?) fick vi se Jamie för första gången samma dag. Det var ett stort orosmoln som drog undan när jag fick se det tickande hjärtat och de sprattlande armarna och benen och efter denna dagen känns det som att allt vände mot det positiva.

01A08B73-D00D-43A3-A0E0-EC628E513BA1

I mitten på mars gick vi på en visning på ett hus i Kårsta och vi älskade precis allt med huset (förutom träden på tomten). 16 mars meddelade mäklaren att säljarna ville skriva kontrakt med oss trots att budgivningen inte var helt avslutad. Alla papper var påskrivna samma kväll och vi fick inflyttningsdatum 1 månad fram. Sjukaste steget vi tagit ihop och där och då kändes allt väldigt surrealistiskt – vi, husägare? Här drog en rejäl våg av planering, beställningar och shopping igång.

274F3EA4-2A4D-4329-B543-DEDFBF97A6DF

7 april var det dags för rutinultraljud och jag fick äntligen svaret på varför jag bara sett rosa och rosetter när jag försökt föreställa mig lillebrorn som jag intalat mig låg där inne – I magen simmade ju en välmående liten tjej runt. Eftersom jag alltid trott att jag bara skulle få pojkar kom ju detta som en liten överaskning, postiv sådan då lyckotårarna rann ner för kinderna när barnmorskan visade.

4EA24E5F-73D4-4DBD-8F65-D440C24C6DA8

Onsdag den 12/4 fick vi äntligen (efter egentligen ingen väntan alls) nycklarna till huset och mission ”renovering” påbörjades under påskhelgen. Vi nötte på dag ut och dag in med nya golv och nya ytskikt på övervåningen för att slutligen sova vår första natt, och officiellt flytta in, den 17/4. Det var en sjukt intensiv vecka och för mig en gåta hur jag orkade hålla igång – jag som knappt kunnat ta mig ur sängen på mornarna sen jag blev gravid. Men i samma veva som vi flyttade in var det som att varenda bit i livspusslet (utom en var på plats) och all energi återvände.

AD76C214-364D-493F-9634-1237D77CF61C

Resten av våren och hela sommaren höll vi hos hemma – fixade inne, fällde träd (typ 20 st as till tallar) och grävde om tomten. Har aldrig varit så tillfredsställd med att bara vara ”hemma” tidigare. Det blev snarare så att jag inte ville åka iväg alls. Men, under semestern pallrade vi oss ändå iväg på en trip till Kolmården samt en långhelg ute på Lådna med Nicklas familj. Sista semestern som ”lilla familjen”. Ju längre in på sommaren vi kom desto tyngre och tröttare blev jag. Upplevde inte alls denna graviditet som lika rolig, spännande och mysig. Jag har älskat att vara gravid men denna gång visste jag ju precis vad som väntade efter målgången och det är ju så många miljoner gånger bättre än graviditeten. Jag jobbade till sista veckan i augusti – lillan var beräknad 4/9 och hoppades på att hinna få två veckors vila innan hon ville titta ut.

EC76F81B-1E71-4D73-9231-86363D31D253

Hon ville inte titta ut, precis som sin bror, och jag gick och vankade och väntade. Det är dyrt att vänta på bebis för när man går runt hemma i tristess börjar man se allt sånt där som fattas. Köpa och sätta upp gardinstänger och gardiner, köpa och placera ut diverse små inredningsgrejer, köpa och sätta upp tavlor. Jag var nog på vippen med att köpa färg och börja måla också men tog mig i kragen i placerade den då 90 kg tunga kroppen (nej, inte ett skämt) i soffan när jag gick in i v 42. När jag börjat ställa in mig på igångsättning den 19/9 gick plötsligt vattnet den 16/9 och vi förstod att den där allra sista pusselbiten till livspusslet var påväg. Efter ett minst sagt omtumlande dygn som slutade med infektion i livmodern och ett akut snitt fick vi äntligen träffa vår prinsessa. Jamie sa hej till livet kl. 19:47 söndagen den 17/9, 1 vecka och 5 dagar över tiden (precis som sin bror) och vår sista pusselbit föll på plats.

9EF95B2C-A74C-40A8-99EB-0BD0AC87FF0C

Pga infektionen fick vi ligga kvar på BB några extra dygn men den 20/9 stod jag inte ut längre. Jag hade saknat Jessie så jag mådde illa och efter nästan ett dygn utan Nicklas på plats (Jessie saknade oss väldigt mycket också) anslöt båda mina killar och det var dags för det första mötet mellan storebror och lillasyster. Att jag inte hann filma det mötet (glad dock att jag upplevde det fullt ut i stället) – det är det vackraste jag sett i mitt liv. Jessie hade tagit med sig nappar till Jamie och han var inte ett dugg intresserad av att hälsa på mig utan stegade rakt förbi mig och frågade var bebisen var. Han klättrade försiktigt upp bredvid henne i sängen, sa något i stil med ”dom här är till dig” och la napparna bredvid henne och sen klappade han henne på magen. Alltså, jag blir tjock i halsen bara av att tänka på det <3

1D67314D-6014-46DD-81A8-8B1F3FECCBA5

Så, från den 20/9 då jag fick tillåtelse att åka hem, har resten av hösten mer eller mindre bara handlat om att vara och att njuta. Jag har nog fått jordens i särklass snällaste ungar (peppar peppar) – Jessie så klok och snäll och hjälpsam och Jamie bara glad och nöjd och enkel.

IMG_3272

Vi firade jul x2 hemma hos oss och det blev nästan precis som jag föreställt mig den där första julen hemma i mitt alldeles egna hus. Det enda vi fick hoppa var den öppna elden då det var svettigt värre redan utan eld. Ett firande med min familj + Nicklas mamma med plockbuffe, julklappsspel och så mycket julklappar åt barnen att Jessie tillslut ledsnade på att öppna. Annandagen var Nicklas familj här och vi käkade kravlös tacos och marrängsviss, kusinerna raceade runt som vanligt (om än mer sams än någonsin) och tomten kom på besök igen.

5EFAF9A4-2143-40E7-8277-DB3233AE23EA

Slutligen avslutade vi året i bästa tänkbara sällskap. Malin och Jocke kom och vakade in det nya året med oss – det blev spontan trerätters (handlade samma eftermiddag), drinkar, sällskapsspel och 12-slagspromenad runt Kårsta för att leta fyrverkerier. Jessie höll sig mirakulöst vaken ända till dess. Vi inledde 2018 med Fattiga Riddare till sen frukost i samma goda sällskap samt två omgångar Settlers of Catan och det får väl någonstans sätta standarden för 2018, hoppas jag. Kunde inte önskat en bättre start på detta år.

E83F43AD-485F-4D8B-ADC8-23201EC09A0A

1F7BFE16-E5E3-40DE-BCE7-C769B730DBD3