3dje advent, 3 månader

En fin dag på många sätt idag. Musikhjälpen 2017 är precis avslutad och har tänt hoppets stjärna över mänskligheten – i alla fall här i norr. Över 74 miljoner har vi tillsammans samlat in för att kunna förändra livet för barn som på ett eller annat sätt sålts och utnyttjas sexuellt. Förhoppningsvis har vi dessutom hjälpt till med ett stort steg mot att förinta detta fenomen helt. Detta är ett ämne som väckt så otroligt mycket känslor i mig och tydligt i resten av svenska folket också då både engagemang och insamlade kronor är rekordsiffror med råge – tack för det Sverige. Tack för att det finns kärlek och ljus att plocka fram i allt hat och mörker.

Det är för övrigt söndag och tredje advent idag. Förmiddagen ägnades åt en snabbstros på Vallentunas julmarknad (som inte bjudit på några överraskningar sen jag var 10) och därefter köpte vi vår första alldeles egna gran. En fin gran på så många fler sätt än rent visuellt (den är verkligen superfin rent visuellt). Det är den första julgranen vi klär i vårt alldeles egna hus och det känns som en riktig milstolpe i livet. Särskilt när jag tänker tillbaka på hur jag liksom drömt om den stunden. Hur man tänkt att det skulle se ut och så och så har man mer eller mindre nailat sitt drömboende och den där första drömgranen. Det är dessutom den första granen vi klär ihop som fyra i familjen. Nu var det förvisso bara jag som glatt studsade runt granen och kletade fast kulor men ni fattar grejen. Den här granen kommer att ha ett sentimentalt värde också. Runt förra julen hade vi ju som målsättning att få fira denna jul i vårt alldeles egna hus men inte fan trodde vi att vi skulle få göra det med ytterligare en familjemedlem.

78B0ABC7-1E83-460E-8FF5-21293BF9EE3A

Och appropå den där ytterligare familjemedlemmen så blir hon hela 3 månader idag. Min lilla, fast nu ändå rätt stora, snorpa. Hon är fortfarande världens enklaste, snällaste och gladaste bebis. Finner sig i allt och är nöjd bara hon få vara med. Sover väl inte riktigt lika flitigt på dagarna längre om hon nu inte får sova i vagnen ute – då plöjer hon lätt fyra timmar. Men, mycket mer lättväckt nu så det funkar inte att flänga runt in och ut ur bilen med henne sovandes nu. Nätterna känner jag mig fortfarande sjukt bortskämd med. Hon skruvar lite på sig när hon vill äta, käkar lite och somnar sen om (max en gång/natt). Hade det inte varit för hennes sjukt morgonpigga bror så hade vi fått sova med lätthet till 09:00.

Hon vill inte längre ligga ner (mer än när hon sover då). Vill sitta i famnen och liksom hänga med. Lägger man henne ner så pressar hon upp huvudet som i en situp och slappnar inte av förrän hon får komma upp igen. Hon är fett stark och förflyttar sig runt (och hamnar ibland utanför) babygymmet. Detta genom halvvändningar från rygg till mage och en jävla massa sprattel. Händerna är jävligt goda också så det är ett jävla smaskande och dreglande. Hon pratar massor och blåser salivbubblor – ja, det är så gulligt så man smäller av. Jag kan inte annat än fortsätta tacka henne för att hon gör livet som tvåbarnsmamma så enkelt! Hon är magisk och fantastisk på alla sätt och vis <3

B69EF92A-9DC3-4333-94EF-93BCAB82F1B6

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>