1 månad

Idag är hon precis en månad gammal (EN MÅNAD!?!?) – vår Jamie och jag vill nog våga påstå att det är den bästa månaden i mitt liv. Jag känner mig så jävla rik och komplett – hon var den där sista pusselbiten vi inte fattat att vi saknade. Precis som när jag väntade Jessie så hade jag även denna gång svårt att släppa på några känslor under graviditeten. Jag kunde liksom inte älska någon jag aldrig träffat och att det verkligen låg en liten människa och växte i magen är för stort för att ens ta in eller förstå. Jag kunde dessutom inte för mitt liv se hur jag skulle kunna älska någon lika mycket som Jessie och jag var på riktigt livrädd för att jag skulle hamna i någon depression och inte ta henne till mig – att inte låta henne inkräkta på min kärlek typ. Men som jag nämt tidigare – samma sekund jag såg henne fick jag växtvärk i hjärtat och hon kändes ju som självklarheten själv och nu går det ju inte att se en vardag utan henne. Mitt älskade lilla knyte <3

Hon växer och frodas – 5 cm längre och 4800g tung nu vilket känns som en seger med tanke på hur jävla mycket hon spyr. Hon har inte riktigt lärt sig att sluta äta när hon är ”full” utan suger på tills, vad som känns som, allt vänder upp igen. Hon är annars världens snällaste bebis, verkligen. Sover i princip hela nätterna – 6 timmar i streck – och sen ett långt pass på förmiddagen på ca 3-4 timmar. Där emellan är hon vaken och slumrar om vart annat. När hon är vaken är det med stor nyfikenhet och oftast väldigt nöjd. Vi försöker träna på dagligen med magliggande men till skillnad från sin bror är hon inte det minsta intresserad av att lyfta på huvudet och kolla läget – hon suger hellre på någon av sina händer. Men, det tar sig ändå! Bättre för varje gång.

Många frågar hur allting funkar hemma och hur det känns att vara tvåbarnsmamma (alltså, jag är tvåbarnsmamma – helt sjukt) och jag kan inte annat än svara ”fantastiskt” på båda frågorna. Jessie har ju som sagt tagit detta hur bra som helst och verkligen landat nu och vardagen är så harmonisk den kan bli med en snart 3åring + en bebis. Vågade inte hoppas på ens hälften av det flyt vi ändå fått till hemma. Jag tar dessutom allt med en helt annan ro än vad jag kanske gjorde när Jessie var liten – det var så mycket som stressade mig då. Och den är ron går nog lite hand i hand med att jag verkligen försöker vara här och nu och njuta av Jamie. Inte längta några månader bort, inte önska att hon var större eller stadigare eller mer vaken eller mer självständig. Jag vet hur jävla snart hon inte är min pyttebebis längre så även om jag kan sova ligger jag gärna vaken och luktar på henne och även om hon sover gott i vagnen eller sängen så plockar jag upp henne – hon kan lika gärna sova gott på mig! Min kropp skriker liksom efter hennes närhet så fort hon inte är hos mig och jag lämnar inte gärna över henne till någon annan av den enkla anledningen att jag vill gosa med henne själv, jämt!!

Min älskade lilla snorpa – tack för att jag fått det ärofyllda uppdraget att vara din mamma, jag ska göra allt i min makt för att leva upp till titeln <3

 

IMG_3839

 

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>