Medan vi väntade

Idag satt vi i bilen, Jessie och jag, medan Nicklas hämtade någon utlånad, skitviktig spacer (coolt ord igen) till BMW:n. Detta borde ha gått på 2 min just med tanke på att jag och Jessie satt kvar i bilen (med motorn igång) + att vi var sena till en middag. MEN vi satt, miljövänligt värre, utanför detta garage i gott och väl 20 min innan jag fick ringa och påminna om att vi existerade vilket Nicklas glömde samma sekund han satte foten innanför dörren till verkstan och möttes av en likasinnad.

I väntan sov Jessie och jag satt uppslukad i bildredigering och ibland blir jag så sjukt irriterad på mig själv för att jag så lätt fastnar i min mobil. Tänk om jag, fullt upptagen med Instagram, missar Jessies första steg eller inte hör hans första ”mamma”. Nu försöker jag ju hålla mig till de stunder Jessie sover och idag var just ett sånt tillfälle men tacka fan för att jag fick för mig att titta till honom mitt i mitt justerande av skuggor och kontraster. Nej, han höll inte på att dö men så vacker som han var just den stunden när jag tittade upp fick det att värka i mitt hjärta av kärlek och tårarna började nästan pärla sig ner för kinderna. En liten snegling på honom och alla hysteriska anfall var glömda och alla scener han någonsin ställt till med som bortblåsta.

Det är stunder som den i bilen idag som ger mig energi att vilja och orka tackla nästa hysteriska anfall – vara den bästa mamman han kan få. Han är den finaste jag sett, den vackraste jag har och det är sjukt vad han får mig att känna <3

image

Meckarfru

Jag är nu inne på fjärde kvällen/natten själv denna vecka och jag gissar att det är så här fotbolls- och hockeyfruar måste ha det med alla jävla träningar och matcher. Har nu, i brist på annat att göra i min ensamhet, knåpat ihop en guide till er som nyss träffat en meckare och inte riktigt knäckt koden med hur man ska tolka och tackla detta folkslag.

1. Under dessa perioder pillar han hellre på bilen än på dig och du får räkna med många ensamma kvällar/nätter så vässa fingrarna i förväg när du får nys om kommande meckhärva eller se till att vara redigt mätt och belåten till meckstart. Det positiva är att mecksuget går i vågor och att det allt som oftast är just perioder bara.

2. Han svarar sällan/aldrig i telefonen – han hör den inte och skulle han höra den är det sällan läge att svara ändå för händerna är konstant upptagna med annat. Skulle han mot förmodan svara och säga ”jag ringer dig snart” så är ”snart” om tidigast 4 timmar för så fort han har lagt på har han glömt att du ens ringt och han ringer sen dig för att det är något han vill – inte för att du ringde och ville något för fyra timmar sen.

3. Mecka rör sig aldrig om någon timme hit eller dit utan vi pratar halvdygn och oftast nattetid eftersom han jobbar på dagarna, eller sover eftersom han meckade hela natten.

4. Säger han att han är klar om 1,5 timme så räkna med 5 och ring inte och tjata för då kan du lägga på ytterligare 2 timmar för att du har gjort honom irriterad varpå han kastar iväg en skruv i ren frustation och hela jävla bygget hänger på just den skruven som han nu måste leta efter med lupp och ficklampa.

5. Ett bilbygge är 1000 små projekt där allt kan hänga på en sketen metallplatta på 1 mm i diameter och han kommer aldrig avsluta mitt i något delprojekt utan gör alltid klart det han påbörjat för dagen om det så tar hela dagen, hela natten och hela nästa dag.

6. 3 av 4 gånger går det dåligt och när han tagit ett steg framåt med en grej har han tagit 3 steg tillbaka med något annat. Där av det varierade mecksuget nämnt i punkt 1. Påpeka därför aldrig att det tar tid och släng aldrig ur dig något som ”går det bra eller går det som vanligt?” för om blickar kunde döda skulle du vara avrättad 14 gånger om.

7. Mecka är så mycket mer än ett nördigt bilintresse. Det är hans sätt att koppla av, rensa tankarna och umgås med grabbarna. Du kan jämföra det med en tjejmiddag, långpromenad med bästa kompisen, shoppa, träna etc – ytterst nödvändigt för att man ska funka som människa så respektera hans fristad hur skev den än är ur alla jävla vinklar man kan se på meckandet och inkräkta aldrig på hans territorium om det inte är av ärligt intresse.

8. Frågar du av rent intresse vilka motorer det är enklast att plocka ut mer effekt ur får du räkna med en två timmar lång utläggning med 1 000 000 nya termer och uttrycket ”det är ju inte hjärnkirurgi” känns rätt platt i sammanhanget. Du kommer att känna dig så fruktansvärt IQbefriad – om man ska ställa det i relation till något så har du precis lärt dig öppna huven och han har en masterexamen i bilmekanik. Men det är bara att nicka, le och repetera alla coola ord du hör.

9. Förvänta dig inte att meckfri tid innebär kvalitetstid med dig. Nä, mycket av kvalitetstiden spenderas på blocket.se, garaget.org och PPF antingen letandes efter delar, inspiration till nytt projekt eller varför inte en båt? Bilgrejer är det första han kollar när han vaknar och det sista innan han somnar. Dessa hemsidor besöks även flitigt vid toalettbesök – ”jag bajsar!” betyder att han är och gräver djuuuupt inne i någon diskussionstråd om coilovers (sånt där coolt ord jag pratade om punkt 8). Det kan även hända att han i detta djupgrävande hittar något så sjukt bra att han måste ringa sin nr one-meckpartner direkt och konferera 40 min. Så, tar han med sig telefonen in på muggen bör du ha en reservplan för uträttande av dina behov.

10. Vill du ha bärhjälp på shoppingrundan (där han för övrigt ägnar sig åt punkt 9 medan du provar kläder) får du iskallt räkna med att vara skruvhjälp på Kungsåra bildemontering som gengäld. Precis som du kan spendera timmar i Täby Centrum kan han strosa timmar bland bilvrak och skruva bort en slang här, ta en tätningsring där, riva loss ett grenrör hit och koppla bort några kablar dit för att slutligen fascineras över de sjukt bra priserna i kassan sen.

11. Sist men inte minst, kort och gott – gilla läget med de 10 ovanstående punkterna eller spring för livet.

73262054213711e382e022000a1fbc68_7
Den här jäveln kommer ju undan med att han är så äckligt sexig i arbetskläder <3

Medan jag får

Så var det en sån där guldfredag igen. Jessie har legat däckad sen 19 med ett 10 min break för krubb. Nicklas trailar BMW:n och flyttar motor och skit – ja, det är vad han ska ägna sin första semestervecka till – mecka. Och här sitter jag solo, är sugen på vin, Stockholmsnatt, klackar och läppstift. Det närmsta jag kommer Stockholmsnatten är att jag rockar min nya, skitsnygga jump suit här i soffan. Är jävligt prepared i alla fall om Stockholmsnatten skulle få för sig att fly innerstan för Lindholmen.

Jessie har gått från jordens gnällspik till kanske den gladaste skit som rullat runt på denna jord på bara någon vecka. Får han bara tillräckligt med stimulans (babygymmet i vardagsrummet räcker inte längre) så är han så nöjd och glad. Skrattar och gjädjetjuter om vartannat, är social och aktiv och lättläst. Han orkar vara vaken nästan på exakten 2 timmar innan han behöver en timmes (eller mer) sovpaus. Och det här med att lägga honom någonstans och förvänta sig att han ligger kvar där 5 minuter senare är bara att glömma. Nej, jag hittar honom inte i ett annat rum men för bara någon dag sedan hade jag lagt honom under babygymmet på hans lekmatta och under tiden som jag plockade ur diskmaskinen hade han flyttat sig 1,5 m utanför lekmattan och tagit gymmet med sig. Hittar honom oftast med huvudet i fotändan på spjälsängen också, jävla vilde. Han kommer att bli precis som sin pappa – överaktiv och jag kommer få ett helvete den dagen han knäcker krypkoden. Med tanke på att han nu håller på att löser ekvationen ”åla” så dröjer det väl dessvärre inte så länge innan han börjar utforska världen på knäna och jag bara lydigt får hänga på.

Igår grät jag en skvätt när jag och Nicklas nattade honom. Vi brukar gå in och lägga oss i vår säng med Jessie emellan oss när han ska sova. Jag håller om Jessie och Nicklas håller om oss – såna stunder går inte att ersätta med något. Att få ligga och lukta på Jessies huvud medan han andas tungt och ha Nicklas trygga armar runt oss slår alla Stockholmsnätter – någonsin. Och det var denna stund som fick mig att gråta – dels lyckan över den övermäktiga kärleken jag känner till dessa två killar men sen även tanken på att Jessie inte alltid kommer att vilja somna mellan mig och Nicklas. Att han inte alltid kommer att vara liten och oskyldig. Idag är vi det viktigaste i hans liv, hans trygghet – en vacker dag kommer han inte behöva oss längre och fan ta den dagen. Jag vill alltid vara hans liv för han kommer alltid att vara mitt. Jag hade därför inte mage att lägga tillbaka honom i hans spjälsäng några timmar senare när han vaknade och var lite ledsen – jag tänker passa på att hålla om honom medan jag får <3

DSC_0041

Wilmer

Idag insåg jag för första gången hur stor Jessie har blivit och hur jävla fort 4 månader ändå har gått. Vi är precis hemkomna från Matilda och hennes 8 dagar gamla Wilmer och jag kan inte för mitt liv greppa att Jessie någonsin varit så liten (till och ännu mindre) och trots att det bara är fyra månader sedan Jessie var precis sådär ny och skör så vågade jag knappt hålla i Wilmer. Visst, det är en helt annan grej att hålla det viktigaste i någon annans liv men man handskas ju ändå med spädbarn på samma sätt och det kändes på riktigt som att jag inte hade en aning om vad jag höll på med. Tog på mig att byta en bajsblöja och det kändes som att det var den första blöjan jag bytte i mitt liv – liksom lite trevande, försiktigt och osäkert. Va fan, jag byter ju blöjor var enda jävla dag. Men det blir en jävla skillnad när man inte behöver vara just så försiktig längre. Jessie kändes plötsligt som ett barn, inte en bebis.

Men fin är han, Wilmer, så väldigt väldigt fin. Kan man bli annat med så fantastiska föräldrar? Min fina Matilda har nog aldrig känts mer självklar i ett sammanhang än med honom hängandes på armen. Kan knappt bärga mig tills våra grabbar springer runt med skrapsår på knäna, snoret hängandes ut ur näsan, håret spretandes åt alla håll och kanter och inte lyssnar en sekund på vad vi säger. Det är långt kvar men resan dit kommer att bli så jävla mäktig.image

Happy Smile

När jag skulle köpa barnvagn gjorde jag så här mycket research: 0

Nä, jag hade typ 3 kriterier och det var 1: snygg, 2: ny och 3: bra pris. Det blev som bekant en Brio Smile – paket med ligg- och sittdel, bilbas, bilstol och chassi. Snygg, ny och till jävligt bra pris. Hela paketet för 6200 kr. ”Ett kap” kallade jag det då, men så här med facit i hand då?

Ja, vad jag glömde ha med bland kriterierna var bla att vagnen bör vara lätthanterlig med en hand (eftersom jag oftast har en hund i andra) och att vagnen lätt skulle ta sig över alla tänkbara underlag då vi bor på landet och typ inte har något jämnt underlag inom en mils radie. Nä, sånt får man inse under resans gång – att en sufflett du endast behöver dra i med en hand är att föredra framför en där du måste trycka in två knappar samtidigt på varsin sida av suffletten för att kunna rucka den (detta gäller dock bara liggdelen). Och det här med att kunna putta vagnen över småsten och rötter är en jävla omöjlighet med de små, sketna framdäcken som sitter på Smilen. Grusvägar med tvärstumt chassi är kanske inte den bästa kombon heller,  lillskiten studsar omkring som en jävla flipperkula i vagnen.

Så, i måndags, efter att ha brottats med denna cityvagn på landet i 4 månader kastade jag inte handduken, åkte till Åkersberga och köpte en gammal Brio Happy på blocket. 500 kr och har väl minst 7 år på nacken men allvarligt – jag vill typ flytta in i den! Den är 1000 poäng av 100 möjliga. 4 stora luftdäck och en stötdämpning likt en bungyjumplina. Jag har testat vagnen på det flesta underlag nu i veckan (lera, skogsstigar, grusvägar) och den plöjer fram som en jävla Bulldozer över allt medan Jessie ligger tryggt och stilla och sover som en gud. Dessutom är det så skön svikt i chassit att det räcker med att lägga ner Jessie och sen trycka lätt på handtaget så somnar han.

Summering av detta sjukt nödvändiga inlägg då: Jo, Smilen flyttar in i bilen och används över allt utom hemma. Den är enkel att fälla ihop och montera ihop/isär, funkar med bilstolen och är smidig som fan när man tex ska handla. Happyn är otymplig och svår att fälla ihop så den kommer att stanna hemma jämt (kanske åker med till landet också) då den är som klippt och skuren för vårat liv i Lindholmen.

image

Utelåst

Ligger i skuggan på altanen i pallsoffan vi byggde förra våren. Det är, vadå, 30 grader varmt i solen – sådär tryckande och fuktigt som när man går av planet i Grekland i slutet på juli och värmen liksom boxar en i ansiktet. Men här i skuggan, skapligt behagligt ändå och hela situationen skulle varit klockren om det hade varit så att den var frivillig. Men, här ligger man – jävligt utelåst, kissnödig som ett as och med en hunger från helvetet. Mina kära nycklar lämnade jag klokt nog hemma hos min mamma och pappa i morse och alla som äger en reservnyckel jobbar. Ringde sambon i hopp om att han skulle släppa allt och komma som en riddare på vit häst och öppna åt mig men fan heller – ”jag kommer på min rast sen”. På din rast sen har jag pissat ner mig och förmodligen svält ihjäl.

Ja, visst skulle jag kunna åka och hämta nyckeln. Men nu råkar det ju vara så att jag måste packa in mig, Jessie som hatar bilen, två hundar och halva bohaget i bilen. Känns extra motigt eftersom jag insåg att jag inte hade några nycklar när jag gått femte vändan mellan bilen och altanen och lastat ut ovanstående. Så nej, jag sitter fan hellre här i mitt eget kiss och svälter och väntar in ”min rast sen”.

image